Oundvikligt. Jobbigt.
Jag visste att den här dagen skulle komma. Den var oundviklig. Och den är riktigt jobbig. Man kan inte förbereda sig på något sätt och det hade nog ändå inte tjänat något till, känslorna kan man inte styra över. Eftermiddagen kommer att vara fylld av tårar, men jag är övertygad om att lille L har det bättre där han är nu. Han har haft tillräckligt med lidande i sitt korta liv...
Kommentarer
Trackback
