HELLESBLOGG

Visst är det skönt med fredagar?! Det spelar ingen roll om man har ett jobb som man trivs med, jag tycker ändå alltid att det är lika skönt med fredagar :-) För även om jag tycker att fredagar, på jobbet, är ganska stressiga med tanke på att det alltid är en hel del som måste fixas innan jobbveckan är slut och som man måste hinna klart med inför den nya veckan, så har man en härlig känsla i kroppen. Man är på gott humör och tar eventuella motgångar med ett lite lättare. Kanske är det till och med så att man går runt med ett litet smygleende på läpparna?!

Den här helgen har vi inte speciellt mycket planerat och inga måsten, vilket känns skönt med tanke på att vi har haft en del att göra under hösten. Inte minst med tanke på flytten. Lite fredagsmys ikväll, till syrran m fam för att baka lussekatter imorgon och så en sväng på julskyltningen på söndag. Ser fram emot en mysig helg!

Ja, varje år har jag samma bekymmer. Jag som normalt sett är en väldigt velig person blir nog allt lite extra velig just kring jul. För jag tycker såå mycket om julen och vill att allt ska vara så där riktigt mysigt och hemtrevligt och bara härligt. Så för att öka på julkänslan (trots att det bara är slutet på november) så stegade jag häromdagen in på Ica Maxi för att köpa årets första pepparkakor. Jo, en del år har jag faktiskt bakat egna pepparkakor, men sedan jag flyttade hemifrån har jag alltid "fuskat" genom att baka på köpt deg, och då kan man ju liksom nästan lika gärna köpa färdiga tycker jag. Om man nu inte har barn och ser själva bakningen som en mysig sak i sig. Men det har ju inte jag.

Sagt och gjort. Jag kom fram till hyllan med pepparkakor och det var nu mina bekymmer började... Inte så att jag inte hade en blekaste aning om vilka jag skulle köpa, men ändå, det finns så många säkra kort. Som Göteborgs, Mor Annas och Nyåkers till exempel. Bergmans pepparkakor valde jag bort direkt eftersom de bara kostade 9,90 för en hel burk. Kanske fel strategi att gå på priset, men jag utgick helt enkelt ifrån att de dyrare också är lite godare och de känner jag dessutom till lite bättre. Med en burk Göteborgs-pepparkakor i korgen gick jag vidare mot glögghyllan. Bara för att mötas av en stor stapel med Nyåkers pepparkakor. Suck, det är ju just detta som gör att jag börjar vela. Så jag tog en burk Nyåkers istället och ställde helt sonika ner Göteborgs-pepparkakorna bland Nyåkers-pepparkakorna. Detta är en ovana jag har. Att ställa tillbaka saker på fel plats. Det gäller såväl i mataffärer som i klädbutiker och detta är något jag måste jobba på. I alla fall enligt Henrik som tydligt visar att han tycker att det är pinsamt när jag gör så när han med. Det är konstigt, för han säger att han aldrig skäms över mig. Men det måste han väl göra? Någon gång i alla fall?

Hur som helst, det blev alltså en burk Nyåkers pepparkakor och jag kan meddela att de är väldigt goda. Lite knäckig, kola-aktig smak som passar väldigt bra till glöggen. Ja, att jag stod och velade ett bra tag framför glögg-hyllan också lär väl inte komma som någon överraskning?

I fredags bar det alltså av till Stockholm för den efterlängtade tjejhelgen! (Det var när jag kom hem från denna resa som min käre make och hans bror överraskade mig genom att ha målat om hemma!) Glad i hågen hoppade jag på bussen på stationen och så rullade vi iväg. Fullt med folk på bussen som vanligt. Varför tror jag alltid att jag ska få ett säte för mig själv? Jag ser framför mig hur jag sparkar av mig skorna, drar upp benen på sätet, kurar ihop mig och drar jackan över mig som en filt. Ömsom läser en tidning, en bok, löser korsord eller lyssnar på musik. Dricker lite Coca Cola Zero och knaprar på ett par godisbitar (eller egentligen på ganska många godisbitar!).

Men icke. Inte den här gången heller. Inte för att jag hade planerat att kura ihop och mig koppla av hela vägen till Stockholm eftersom jag faktiskt var tvungen att jobba lite också (fundera ut aktiviteter och strategier till nästa års aktivitetsplan bl a) men det hade varit skönt att göra det efter ett tag, när hjärnan hade jobbat och var värd lite vila, typ någonstans vid Norrköping eller Nyköping.

Men nu var det som sagt helt fullt på bussen så det blev mest tankar på jobbet varvat med lite slötittande i en tidning. Och det var vid Södertälje, precis när jag pratade med Henrik i telefon, som jag kände hur bussen saktade in... Och så busschaufförens röst i högtalarna som vänligt men bestämt meddelade att det hänt en olycka och att vi med säkerhet skulle bli försenade.

Ja ja, det var väl inte så mycket att bli irriterad över, och SÅ bråttom hade jag väl kanske egentligen inte, men det är bara det att sist Henrik och jag var i Stockholm, vilket faktiskt bara var tre veckor tidigare, var vi med om exakt samma sak, på exakt samma ställe. Då började bilköerna (på grund av olycka) i Södertälje och vi blev en och en halv time försenade. Det var inte roligt och det ville jag inte vara med om igen. Speciellt inte på en fullpackad buss när det är mörkt ute och dessutom börjat snöa och blåsa. Den här gången stod vi dock inte helt stilla som Henrik och jag tvingades göra, utan rullade i sakta mak mot huvudstaden. Med 40 minuters försening ankom jag så äntligen till Stockholms Central och kunde påbörja min vandring mot Guns fashionabla våning på Östermalm. Tjejhelgen kunde börja!

Livet är inte alltid en dans på rosor... men visst finns det mycket att vara glad över?! Senast jag blev riktigt, riktigt glad var när jag kom hem från min härliga tjejhelg i Stockholm. Efter en seg bussresa i mörkret från Stockholm hem till Jönköping traskade jag den korta vägen hem dragandes på resväskan på kullerstenarna och längtade efter att slappa framför tv:n. Jag längtade givetvis också efter Henrik, men visste ju att han var och spelade tennis och skulle komma hem först ett par timmar senare.

Så fort jag öppnade ytterdörren såg jag att det var något som var annorlunda. Hm.. varför står bänken i hallen lite mer till höger och varför har Henrik flyttat på krukorna och ljusstakarna som står på bänken. Kunde ju liksom inte tänka mig att han varit framme med dammtrasan och dammsugaren under helgen. Och dessutom visste jag ju att hans lillebror Mikael varit på besök under helgen och undrade vad de kunde ha hittat på. Att de skulle spela tv-spel (Guitar Hero närmare bestämt) visste jag, men inte skulle de väl komma på tanken att möblera om? En snabb tanke på Åsas och mina innebandy-duster i hallen hemma i Fredriksdal blixtrade förbi... men inte har de väl spelat innebandy i vår hall? Så knäppa kan väl inte ens de vara :-)

När jag så tog klivet in i hallen så kunde jag inte sätta fingret på vad det var, men något var definitivt annorlunda! Mina ögon föll på lappen som låg på bänken och jag kunde på avstånd läsa det som var skrivet överst med stora bokstäver: ROOM SERVICE WAS HER! Det var då polletten trillade ner.

Jag tittade mig omkring och insåg att min underbara man och hans goa lillebror ägnat helgen åt att måla om vår hall och vårt vardagsrum. Väggarna var nu helt vita - precis så som vi pratat om att göra det flera gånger, men ännu inte tagit tag i. Jag stod och gapade i flera minuter och kunde inte tro att det var sant! Äntligen fick jag känna på hur det är att ha Room Service-killar på besök och själv slippa spackla, sandpappra, måla mm. Jag är nämligen  inte  någon höjdare på det där direkt. Kommer liksom inte överens med rollern och penseln riktigt. Jag har många gånger nämnt för Henrik hur skönt det måste vara för dem som är med i programmet på riktigt. De packar en liten väska, håller sig borta ett par, tre dagar, och när de kommer tillbaka så är allting klart. De har liksom inte bara sluppit vara med och jobba, de slipper dessutom hela grejen med att bo i det dammiga kaos som alltid uppstår. Och nu fick jag alltså känna på hur det känns! Lucky me!

Jag har svävat på ett litet glädje-moln i ett par dagar nu och kvällarna har ägnats åt att flytta krukor från en plats till en annan (vilket tyvärr oxå innebär omplantering av vissa blommor för att de ska passa i en viss kruka, men det får man ta), byta dukar, byta plats på ljusstakar mm. Alltså pyssla som jag helt enkelt brukar kalla det.

En annan positiv sak som om-målningen förde med sig är lite ny energi att ta tag i de sista ouppackade kartongerna och få det sista på plats. Det stör liksom skönhetsögat när det är så vitt och fint i hallen och vardagsrummet men står en hög trave med kartonger i gästrummet. Så ikväll har vi varit nere i förrådet en vända och det känns lika skönt varje gång man "blir av" med lite grejer. Inte för att vi är helt klara ännu, men nu är det inte mycket kvar!

Tack för en härlig överraskning killar!

Ja, jag har ju funderat på att börja blogga ett bra tag nu.. och jag vet faktiskt inte riktigt varför jag inte börjat tidigare. Kanske är det tanken på att andra eventuellt kommer att läsa det man skriver? Fast det är väl det som är tanken kanske så så kanske jag inte kan tänka. Det är ju själva grejen att det publiceras som gör det lite spännande. Annars kan man ju skriva sin text rakt upp och ner i ett word-dokument och bara spara på datorn.

Kanske är det för att jag inte tycker att tiden räcker till? Jo, det är kanske sant i och för sig. Man har ju ganska mycket annat om sig och kring sig och ibland kan det kännas som om tiden inte räcker till. Fast å andra sidan har jag ju inte mindre tid än någon annan, kanske är det helt enkelt så att det handlar om att prioritera? Ja, nu ska jag i alla fall göra ett försök att prioritera min blogg. Fast med det inte sagt att jag kommer blogga stup i kvarten. Och det är ju det som gör det så skönt - det är ju ingen annan än jag själv som bestämmer när och hur ofta!

Kanske är det min käre makes tveksamhet inför bloggandet som fått mig att vänta ända tills nu? Inte för att han är en motståndare på något sätt. Det är nog mer det att han inte är någon dator-människa överhuvudtaget. Jo, visst har han spelat mycket dataspel och visst vet han hur en dator fungerar. Han kan word och excel och vet hur Internet funkar... Man han har det liksom inte i blodet. Och så är han ju så klart rädd att jag ska skriva om honom hela tiden och hänga ut honom och vårt privatliv. Men så roligt ska vi inte ha.

Det finns kanske många fler anledningar till varför jag inte börjat tidigare, men nu är jag äntligen igång. Så håll till godo!